Nattugglan

Jag vet inte om det är för att humöret är sämre på nätterna, då tröttheten kryper på, eller om barnet känner på sig att mamma och pappa vill sova. Hur som så sätter hon till sin minst charmiga sida under de timmar på dygnet man önskar det som mist.
Jag vet knappt om att jag har somnat ikväll. Helt död. Fredrik har tydligen varit vaken med Ester sedan jag somnade. Han också helt död. Stackars, lite för snälla, älskling. Nu har jag tagit över och är vaken med en gnällig bebis som vägrar sova. Hon har slutat skrika iaf. Det är inte alltid lätt att ha småbarn, men det har ingen påstått helle :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0