Klara Åhlström

Å fy vad dålig jag är! Jag kände på mig igår att Aina skulle ringa mig idag och fråga om jag ville jobba. Vaknade av klockan för nio minuter sedan och såg att hon hade ringt. Jag har tydligen varit i koma inatt. När jag vaknade hade jag två missade samtal och tre nya meddelanden mottagna. Känns hur ruttet som helst att jag kunde fått jobba om jag inte hade varit helt död. Men å andra sidan kanske jag behöver vara ledig. Är fortfarande sjuk så kanske hade jag varit dum om jag jobbat idag... Känns iaf inget vidare roligt.

För första gången på väldigt länge känner jag mig riktigt less på allting!
Jag är less på att vara sjuk
Jag är less på skolan
Jag är less på att alla kurser jag läser är värdelös
Jag är less på att jag inte hörde att Aina ringde imorse
Jag är less på utbytesstudenterna som gör att jag måste prata Engelska
Jag är less på att jag inte har någon fin snowboardjacka
Jag är less på att jag kanske inte kan åka snowboard pga av knät
Jag är less på att jag bara kan gyma
Jag är less på att det är åtta månader sedan jag spela fotboll sist
Jag är less på att vården i Sverige
Och jag är så sjuukt less över att ha en korsbandsskada!

-Alla säger att de förstår att jag har det jobbigt som ständigt hindras från att göra sånt jag alltid har brunnit för. Jag hindras från att åka snowboard som jag kan i vanliga fall, jag hindras från att både träna och spela fotboll, jag hindras från att våga gå ut och springa. Jag hindras från allt! Och ingen vet hur det känns som inte varit med om samma skada, det går inte att tänka sig!!!

Ja, hoppas ni inte var glad innan ni läste detta inlägg, för isf är väl det förstört nu.