på bättringsvägen...?
Jag snorar och snörvlar än, men är piggare. Har varit och simmat nästan en km idag, men tog det vansinnigt lugnt. Skönt att vara igång med träningen igen. Har ju inte tränat sen typ i Fredags! Helt otroligt! Så nu kanske jag kan börja träna med mig vän Maria igen. Känns tomt att inte träna med henne, så nu saknar jag det! :)
Nu blir det idolutröstning. Hejsvejs
sjuk
inget vidare kul men vad gör man?
Urg!
Helgen spenderades i Örebro, vilket var riktigt trevligt. Det blev lite strosning på stan, 25 års fest, utgång och en massa trevligheter. Jag är ju just nu på dagis på vardagarna så inte helt oväntat har jag gått och blitt förkyld. Så just nu ligger jag hemma i vardagsrummet på en stor madrass nerbäddad under täcket och väntar på min duktiga sambo som är och tränar. jag har iof nyss kommit från jobbet så jag får ligga här :)
Veckans träning:
Måndag: Vila (Vilar bort förkylningen)
Tisdag: Gym/ simning
Onsdag: Spinning
Trosdag: Gym
Fredag: Gym
Lördag: Gym
Söndag: Vila
Jag som alltid tränar trots att jag är sjuk, är rätt nöjd över mitt förnuftiga val.
Kindergarden
Så har nästan hela första veckan på praktiken gått. Ska tillbringa tre veckor på Kilbergets förskola och jag gillart! Helt underart att vara tillbaka och få apa sig hela dagara. Jag är full av energi, tränar på bra på kvällarna och sover om nätterna. Helt otroligt!
Veckans träningsschema.
Måndag: Afropower dance
Tisdag: Afropower dance
Onsdag: Spinning puls
Torsdag: Gym, mage. Simma en KM, fotbollsträning
Fredag: EV. Afropower dance eller Spinning
Lördag: Vila
Söndag: Vila
Eftersom jag tar två vilodagar kör jag dubbelt idag. Gymet blir nog bara kort kort men behöver verkligen träna magmusklerna lite.
I helgen ska jag och min Erik till Örebro och fira Niklas som fyller 25 år. Ska bli kul, har aldrig varit i Örebro så det ska bli spännande. Jag har ju en viss svaghet för störrestäder, så vem vet. Kanske vi fäster oss och packar oss ditöver. Vi har ju inget boende på gång än och vi blir snart av med denna lägenheten, så...
Just nu sitter jag och väntar på att Erik ska komma hem så jag får krama om honom :) Samtidigt väntar jag på att mina nyttiga hemagjorda bars ska bli klar :)
En vändning
sleep
Jag har inte kunnat sova om nätterna på över en vecka nu. En enda natt på 8 dagar har jag somnat före två om nätterna. Och ändå kliver jag upp tidigt för att jag ska kunna bli trött på kvällen. Sjukt less!
Gud vilken roligt blogg det här är nu. Bara en massa klagomål och inget possitivt, bara massa text och inga bilder. Precis en så¨n blogg som jag inte tycker om att läsa. Men jag behöver skriva av mig.
yes
Jag har fått komentarer om att jag kanske tränar förmycket och att det kanske är därför mitt knä inte håller osv. Jag har inte lärt mig hur man svarar på komentarer ännu, så jag gör det här. Jag uppskattar givetvis att man bryr sig om mitt knä och hur jag träna osv.
När jag förra gången gjorde illa mitt knä tränade jag men inte i huvudsak för att bygga upp benmuskler och styrka runt knät. Efter jag gjort en artoskopi (titthåls operation) och fått beskedet om att korsbandet var av fick jag order av hon som opererade mig att börja träna hårt på gym för att bygga upp musklerna runt knät innan det snora operationen just för att minska rehabtiden. Jag tränade på och ca. tre veckor innan operationen ringde det en läkare till mig och sa åt mig att träna allt det som gick innan operationen för att minska rehabtiden. Hon sa att om jag tränade som jag skulle innan så skulle jag vara tillbaka på fotbollsplanen mycket tidigare än om jag inte tränat alls. Jag skulle kunna tjäna flera månader.
Sagt och gjort, jag tränade. Under tiden som jag tränade träffade jag en sjukgymnast minst en gång i veckan, det var han som sa åt mig hur jag skulle träna och var.
Ja, hon hade rätt bara 4 månader efter korsbandsoperationen var jag tillbaka och tränade fotboll och spelade matcher. Eftersom jag har min pappa som tränare ville han inte att jag skulle spela matcher fullt ut för tidigt så jag började med att spela 20 eller 40 minuter per match i typ fyra matchen eller nåt. Efter att dessa gått precis som de skulle, så fick jag chensen att starta mot Enånger. Jag skulle få spela 90 minuter (hela matchen) Men hann spela 18 minuter. Sen small det. Självklart kände jag igen smärtan, det var korsandet. Efter mycket funderingar från olika håll av proffitionella bestämdes det att jag skulle göra en till artoskopi. Efter det fick jag beskedet om at korsbandet var av, igen. Efter det vet jag inget mer än det sjukgymnasten säger. Att jag ska fortsätta träna. Efter ett ingrepp i knät måste man fortsätta bygga upp musklerna runt den skadade delen.
Så istället för att göra det jag hade bestämt mig för, ge upp om det var av, så fortsatte jag att träna. Och jag tänker inte sluta. Och jag tror inte att jag tränade för mycket så att knät gick sönder pga det. Hon som opererade mig sa att det var otur.
Jag tror jag har glömt att nämt här på bloggen att jag gjort en ny tatuering.
Jag och Erik gjorde en varsin i Turkiet. Här är resultatet.


:)
Seg i starten
Halv två ska jag äntligen få ta bort stygnen ur mitt vänsterknä. SKÖNT!

Ikväll blir det gym, sen afropower, igen :)
Måndag
Jag har ont överallt, och det är måndag. Bra start.
vänner
Det är sån fantastisk tur att jag har mina vänner. Ni är underbara!
Call it what ever you want, I call it love

Idag har jag och Erik varit tillbammans i 18 månader. <3
I med och motgångar, jag älskar dig!
Weekend!
Så den här helgen ska jag försöka njuta. Ikväll och idag ska jag bara ta det lugnt och rå om min Erik, kanske träna men det är bara kanske. Imorgon ska jag umgås med Erik på dagen och uträtta lite, sen blir det mys och utgång med min kära vän Maria! Ska blir så roligt att få hitta på nåt med henne. Är sjukt längesen! :) Och på Söndag har jag endast ett spinningpass inplanerat och jag täner låta resten vara oplanerad ovkså :)
Idag ska det bli en bra dag och jag ska låta bli att tänka på allt som är jobbigt. Jag är för en gångs skull glad, på riktigt. På väldigt länge. Så nu njuter jag! :)
Något som funkar.
Var till skolan idag och det gick väl bra. När man väl kommer dit funkar det väl men jag hatar att vara där. Vet egentligen inte varför. Nu har jag precis kommit hem från gymet. Blev axlar/armar pass idag. Skönt, men det värker. :) Iorgon tänkte jag att jag skulle köra dubbelpass. Gym på förmiddagen och kanske ett grupp-pass, frågan är bara vad för pass. :) Det är i praktiskt taget det ända som fungerar just nu. Träning, och det får mig någorlunda glad. Det som får mig gladast är Erik, och att träna med honom gör mig ännu gladare, som idag :) Så just nu är det en ganska bra Torsdagskväll. Och nu har jag HELG!
Kärt återseende
Kommer dock missa stora delar av fotbollen på tv, men det går alltid i repris.
Tillbaka på noll
Denna natt har varit fruktansvärd. Jag har som så många nätter tidigare den senaste tiden drabbats av ångest och panik. Detta var värre än någonsin inatt och jag kunde inte sova. Det gick helt enkelt inte att slappna av. Alla tankar och funderingar maler som kvarnar i huvudet på mig. Jag lyckades med mycket om och med somna fram åt halv fem imorse och vaknade kvart över fem. Efter det kunde jag inte somna om, så det vara bara att kliva upp och vänta på att få åka till skolan. Helt sjukt, och jag är inte speciellt trött heller. Vill inte lägga mig i ensamhet för då kommer allt jobbiga tillbaka...
Min pappa är snäll så han blir dum ibland. Så mycket som jag älskar och lever för fotboll är knappast tänkbart, men det har alltid varit som en drog för mig. En livsstil. Och nu hindras jag återigen från att spela det jag helst av allt vill göra pga mitt knä. Igår sa han till mig att han ville att jag skulle spela sista två minuterna mot Trönö i sista matchen. Bara för att jag har tränat som ett svin, haft sjukt mycket motgångar och att jag ändå ska få känna att jag är med i laget och en del av det. Men vad fan är två minuter på 90? Jag står hellre över, tyvärr... Jag funderar på att bränna skorna. Vill aldrig mer se mina favoritskor, känns helt sjukt. Jag hatar att jag älskar dem! Kanske kommer jag aldrig mer kunna spela fotboll fullt ut, vad ska jag då leva för? Finns ju ingenting som får en ledesen Klara att bli glad på det sättet som fotbollen gör. Känns så jävla pissigt, jag är bara 20 år! Så jävla orättvist!
I väntans tider...
Åh, jag (eller vi) väntar fortfarande på ett samtal från Ramunderget till Erik. Jag vill bort härifrån, men inte utan Erik, så de måste ringa, det är bara så! Jag vill inte vara kvar här, vill inte! Känns tungt att kanske vara tvungen att ringa och tacka nej till världens grej i Ramis... :/ Men det ska väl vara typiskt min tur...
En liten ljusning
Mitt i allt det mörka så kanske kanske det finns ett litet litet ljus! Jag fick nyss ett samtal från Ramundberget. De vill att jag ska jobba där i vinter och kallade mig på möte :) Så nu hänger det bara på Erik, så jag håller alla tummar och tår att de ringer till honom också. Isf blir det till att åka dit på Tisdag :) Det vore inte helt fel att få hänga där i vinter!
Titta är gratis
Jag är iaf väldrigt spänd över att titta på lägenheten, jag är nämligen redan frälst. Får se vad Erik tycker, vi kan ju hoppas att han gillar det. Blir det inget jobb i fjällen eller Norge kanske vi stammar här omkring, i Edsbyn. Ja, kanske?
Jag måste plugga nu, måste ta tag i mina rester annar får jag inget studielån och då kommer jag inte kunna bo i Edsbyn. Hm... Sen ska jag umgås med Carina :) Yes, I like!
Gett upp
Folk sa till mig när kosrbandet var av förra gången att när det har opererats och lagats och allt är upptränat och bra kan det inte gå sönder igen. Det ska alltså helt enkelt vara omöjligt. Och tacka fan för att det omöjliga alltid ALLTID ska hända mig! Just nu skulle jag vilja lägga mig ner och aldrig mer kliva upp. Är så sjukt arg, lessen och besviken. Fotboll har varit något som en drog för mig. Något som jag aldrig, aldrig, aldrig skulle sluta med. Och nu är jag så gott som tvungen att sluta. Jag vet inte om jag orkar gå igenom det här en gång till, För jag håller tydligen inte för fotboll. Har jag gått sönder nu när det skulle vara omöjligt så varför skulle det då inte kunna gå sönder igen? Jag är tveksam om en fjärde knäoperation (som jag alltså snart ska gå igenom) är bra för mig när jag bara är 20 år. Jag får nog inse fakta och ge upp min dröm om att kunna spela fotboll i hela mitt liv.
Folk säger att de förstår, men ni har ingen aning. Inte en jävla aning om hur det känns!
home
Igår var vi och hälsade på den fantastiskt söta lilla tös som Erik är Morbror åt, Molly. Grattis Anna och Magsnus till er lilla dotter! :)
Jag gjorde en lite operation på mitt knä igår också, där de gick in och såg efter vad det var för fel. Minisken, trodde dom innan, nu vet vi. Korsbandet är av, IGEN! Nu är det slutspelat fotboll. Nu har jag helt och hållet gett upp, tills vidare. Nu är det träna som ett svin och snowboard som gäller i vinder. Är riktigt less just nu. Idag är jag iaf bara less och arg, igår var all ilska gråt. Nu tar vi nya tag. Ses på gymet.