I väntans tider...
Åh, jag (eller vi) väntar fortfarande på ett samtal från Ramunderget till Erik. Jag vill bort härifrån, men inte utan Erik, så de måste ringa, det är bara så! Jag vill inte vara kvar här, vill inte! Känns tungt att kanske vara tvungen att ringa och tacka nej till världens grej i Ramis... :/ Men det ska väl vara typiskt min tur...
Kommentarer
Trackback