Klara Åhlström

Jag uppsakttar alla som tycker synd om mig nu när det verkligen går åt pipan med allt. Jag uppskattar alla som bryr sig och har verkligen upptäckt under denna sommaren vilka som är mina riktiga vänner och vilka som har mer vett i huvudet än andra. Jag vet att det inte är roligt att läsa bloggar det bara står en massa gnäll. Men det skiter jag i just nu. Det här är min blogg och det är till för att gnällas på. Jag är less på i stort sätt allt just nu så jag har ingen anledning att hålla det inom mig. Jag vill hoppa av skolan, aldrig mer åka dit och bara skita i allt som har med utbildning att göra. Jag vill flytta från Bollnäs, långt, långt bort! stoppa med mig alla mina vänner och hela min familj och lämna resten av alla den här skiten kvar här där den har börjat. Jag är less på att allt som inte går att hända händer mig.

Folk sa till mig när kosrbandet var av förra gången att när det har opererats och lagats och allt är upptränat och bra kan det inte gå sönder igen. Det ska alltså helt enkelt vara omöjligt. Och tacka fan för att det omöjliga alltid ALLTID ska hända mig! Just nu skulle jag vilja lägga mig ner och aldrig mer kliva upp. Är så sjukt arg, lessen och besviken. Fotboll har varit något som en drog för mig. Något som jag aldrig, aldrig, aldrig skulle sluta med. Och nu är jag så gott som tvungen att sluta. Jag vet inte om jag orkar gå igenom det här en gång till, För jag håller tydligen inte för fotboll. Har jag gått sönder nu när det skulle vara omöjligt så varför skulle det då inte kunna gå sönder igen? Jag är tveksam om en fjärde knäoperation (som jag alltså snart ska gå igenom) är bra för mig när jag bara är 20 år. Jag får nog inse fakta och ge upp min dröm om att kunna spela fotboll i hela mitt liv.

Folk säger att de förstår, men ni har ingen aning. Inte en jävla aning om hur det känns!