Bästaste
Burr, mitt huvud. Har en huvudvärk som inte vill ge sig. Men med lite träning fram åt kvällen så ger det sig nog. Träningen är som medicin för mig. Det har den varit hela tiden. Både före och efter graviditet. När jag var gravid mådde jag pytonorm mest hela tiden, men inte när jag tränade. Efter förlossningen fick jag är fruuuuuuktansvärd huvudvärk, efter ryggbedövningen, denna huvudvärk gjorde att jag blev yr och spyfärdig så fort jag satt upp. Men gav med sig så fort jag släpade iväg mig för träning eller låg ner.
Lillhjärtat har varit lite stökig inatt. Stackars lilla sjuka älskling. Hon är på bättringsvägen. Hon har inte kräkts (mer än "vanligt bebiskräk") sedan inatt. Jag trodde hon var piggare redan då, hon vaknade och ville ha mat. Jiho tänkte jag. Hon vill äta, då måste hon må bättre. Hon åt lite. Sen kom det upp. I mängder. Hela jag. Hela hon. Hela soffan. Full i kräk. Stackars lilla tjej! Jag väkte Fredrik som snällt kom upp och badade Ester medan jag tog reda på kräk-kalaset.
Trots att vi hjälps åt jättebra med lilltjejen på nätterna så är man inte riktigt sig själv. Är trött och sliten. Men det blir bättre. Man vänjer sig, men det tar tid. Vi brukar göra så att jag tar Ester på vardagsnätterna eftersom Fredrik jobbar och inte jag. Men det händer flera kvällar i veckan att han är uppe med henne ändå, utan att jag ens har märkt av dem. Vi byts också av när skriken blir för jobbiga. Innan bryta-ihop-gränsen är nått brukar vi bytas av. Oftast blir hon mycket lugnare när vi bytts av också. Hon känner väl att samanbrottet närmar sig. Det finns inget värre ön när man gjort precis ALLT och inget duger.
Så jag har kommit på att jag har knappt rätt att gnälla över trötthet. Jag har ju möjlighet att vila på dagarna när Ester sover, det har ju inte Fredrik. Jag har verkligen världens bästa sambo. Inte bara för att han är vaken på nätterna. Utan andra saker han gör som är helt overdeliga. Små små saker som gör vardagen lite lättare. Det kan vara allt från de tre små orden; "Jag älskar dig" som han använder flitigt, till att han bäddar sängen eller plockar reda på tvätt .(som jag oftast hinner före med)
<3 <3 <3 <3 <3
L-O-V-E-<3
Lillhjärtat har varit lite stökig inatt. Stackars lilla sjuka älskling. Hon är på bättringsvägen. Hon har inte kräkts (mer än "vanligt bebiskräk") sedan inatt. Jag trodde hon var piggare redan då, hon vaknade och ville ha mat. Jiho tänkte jag. Hon vill äta, då måste hon må bättre. Hon åt lite. Sen kom det upp. I mängder. Hela jag. Hela hon. Hela soffan. Full i kräk. Stackars lilla tjej! Jag väkte Fredrik som snällt kom upp och badade Ester medan jag tog reda på kräk-kalaset.
Trots att vi hjälps åt jättebra med lilltjejen på nätterna så är man inte riktigt sig själv. Är trött och sliten. Men det blir bättre. Man vänjer sig, men det tar tid. Vi brukar göra så att jag tar Ester på vardagsnätterna eftersom Fredrik jobbar och inte jag. Men det händer flera kvällar i veckan att han är uppe med henne ändå, utan att jag ens har märkt av dem. Vi byts också av när skriken blir för jobbiga. Innan bryta-ihop-gränsen är nått brukar vi bytas av. Oftast blir hon mycket lugnare när vi bytts av också. Hon känner väl att samanbrottet närmar sig. Det finns inget värre ön när man gjort precis ALLT och inget duger.
Så jag har kommit på att jag har knappt rätt att gnälla över trötthet. Jag har ju möjlighet att vila på dagarna när Ester sover, det har ju inte Fredrik. Jag har verkligen världens bästa sambo. Inte bara för att han är vaken på nätterna. Utan andra saker han gör som är helt overdeliga. Små små saker som gör vardagen lite lättare. Det kan vara allt från de tre små orden; "Jag älskar dig" som han använder flitigt, till att han bäddar sängen eller plockar reda på tvätt .(som jag oftast hinner före med)
<3 <3 <3 <3 <3
L-O-V-E-<3
Kommentarer
Trackback
