Hopp och förtvivlan
Hej vad veckorna går. Våran lilla ögonsten är redan lite drygt två veckor gammal. Helt sjukt vad tiden går! Men dessa veckor har inte varit lätt. hon i sig är inga bekymmer. hon äter och sover, bajsar ibland och är en helt underbar och härlig liten tjej. Men vi har haft det besvärligt med gulsot och viktminskning. Gulsot får ju alla barn, och det brukar ge med sig när kroppen kommer igång, men inte för alla barn. Alltså inte för våran fina tjej. Gulsotsvärdet steg och steg och till slut fick vi åka in till Gävle och ligga tre dagar på NEO-avdelningen för att sola henne och se till att amningen fungerar som den ska. I samband med gulsot blir barnen ofta slöa och trötta och orkar inte äta. Vi tyckte att hon åt bra, men tydligen inte för viktkurvan gick bara neråt mer och mer. Efter de tre dygnen på Gävle sjukhus gick hon upp och allt såg bra ut.
I tisdags fick vi besök av BVC-sköterskan och då hade lilla prinsessan gått upp lite gran i vikt. Men eftersom hon fortfarande är så liten så ville sköterskan att vi skulle komma in idag och ta yttligare en vikt innan helgen, sagt och gjort. En till käftsmäll, ännu mer viktminskning. Jag vet att det inte är mitt fel och att jag inte kan rå för att hon inte får i sig tillräckligt av ammningen, men vafan! Man gör allt man kan för att sitt barn ska må så bra som möjligt och inget hjälper. Snacka om att man känner sig maktlös!
Det konstiga är att hon äter, skriker och bajsar precis som en normal liten bebis, fattar inte varför hon minskar i vikt. Hon äter ju heeeela tiden! Vi försöker med allt, först amning tills hon är mätt, sen kompliterar vi med ersättning.
Ska tillbaka till BVC imorgon och ta yttligare en vikt och se om det går uppåt eller hur det ser ut...
Hoppas för allt i världen att det vänder. Visst, det handlar om typ 20 gram, men tanken är ju att barnen ska bli större och inte mindre.
Älskade unge! <3
I tisdags fick vi besök av BVC-sköterskan och då hade lilla prinsessan gått upp lite gran i vikt. Men eftersom hon fortfarande är så liten så ville sköterskan att vi skulle komma in idag och ta yttligare en vikt innan helgen, sagt och gjort. En till käftsmäll, ännu mer viktminskning. Jag vet att det inte är mitt fel och att jag inte kan rå för att hon inte får i sig tillräckligt av ammningen, men vafan! Man gör allt man kan för att sitt barn ska må så bra som möjligt och inget hjälper. Snacka om att man känner sig maktlös!
Det konstiga är att hon äter, skriker och bajsar precis som en normal liten bebis, fattar inte varför hon minskar i vikt. Hon äter ju heeeela tiden! Vi försöker med allt, först amning tills hon är mätt, sen kompliterar vi med ersättning.
Ska tillbaka till BVC imorgon och ta yttligare en vikt och se om det går uppåt eller hur det ser ut...
Hoppas för allt i världen att det vänder. Visst, det handlar om typ 20 gram, men tanken är ju att barnen ska bli större och inte mindre.
Älskade unge! <3
Kommentarer
Trackback
