4/3
Det är helt sjukt vad trött man kan vara på mornarna. Nu har jag lyckats släpa mig upp ur sängen och ska snart ge min vidare mot tåget och Gävle. En sumering från igår;
Jag tog en promenad till biblioteket för att träffa studiegruppen, väl där mötte jag mig själv i en fas av irritation. Men så är det. När vi kände oss färdiga med uppgiften fick jag skjuts av Jenny hem, tack för det :) Sedan tog jag en yttligare promenad och träffade Jens. Matilda och Jeppe gick förbi och frågade om vi skulle med på sibylla. Jag hakade på och Jens gick hem, men allt slutade med att vi gick till ica och handlade sedan hem till mitt bo och lagade iordning :)
Senare på kvällen åkte jag och Matilda på Dollar och sedan till Granberg för att städa. Tack för hjälpen världens bästa syster! <3
När jag var ute och gick igår iträffade något om jag har funderat över otroligt mycket över. Nästan analyserat sönder. (Som allt annat) När jag var som mest inni i musiken som dånade ut i mina öron från mina hörlurar upptäkte jag att en kvinna vinkade åt mig. Jag skulle snart möta henne, så jag sneglade mig lite bakom axeln för att se om det kunde ha varit någon annan hån vinkat åt. Det fanns ingen bakom mig. När vi möttes sa hon; "Ursäkta mig, men jag trodde du var någon jag kände. Men det var fel person." Ingen fara, sa jag. Sånt händer ju. Men nu stör jag mig på det. Varför i hela friden ber man om ursäkt för att man hejar på någon man inte känner? Jag tog ju inte precis illa vid att denna främmande kvinnan vinkade åt mig, tvärtom, det är ju bara roligt. Det är sånt man inte borde skämmas över. När man möter någon man känner eller är bekant med men man har en dålig dag så man faktiskt låssas att inte se den personen, då ber man inte om ursäkt? Det är ju höjden av fräckhet! Vad könstigt vi beteér oss, varför?
Jag tog en promenad till biblioteket för att träffa studiegruppen, väl där mötte jag mig själv i en fas av irritation. Men så är det. När vi kände oss färdiga med uppgiften fick jag skjuts av Jenny hem, tack för det :) Sedan tog jag en yttligare promenad och träffade Jens. Matilda och Jeppe gick förbi och frågade om vi skulle med på sibylla. Jag hakade på och Jens gick hem, men allt slutade med att vi gick till ica och handlade sedan hem till mitt bo och lagade iordning :)
Senare på kvällen åkte jag och Matilda på Dollar och sedan till Granberg för att städa. Tack för hjälpen världens bästa syster! <3
När jag var ute och gick igår iträffade något om jag har funderat över otroligt mycket över. Nästan analyserat sönder. (Som allt annat) När jag var som mest inni i musiken som dånade ut i mina öron från mina hörlurar upptäkte jag att en kvinna vinkade åt mig. Jag skulle snart möta henne, så jag sneglade mig lite bakom axeln för att se om det kunde ha varit någon annan hån vinkat åt. Det fanns ingen bakom mig. När vi möttes sa hon; "Ursäkta mig, men jag trodde du var någon jag kände. Men det var fel person." Ingen fara, sa jag. Sånt händer ju. Men nu stör jag mig på det. Varför i hela friden ber man om ursäkt för att man hejar på någon man inte känner? Jag tog ju inte precis illa vid att denna främmande kvinnan vinkade åt mig, tvärtom, det är ju bara roligt. Det är sånt man inte borde skämmas över. När man möter någon man känner eller är bekant med men man har en dålig dag så man faktiskt låssas att inte se den personen, då ber man inte om ursäkt? Det är ju höjden av fräckhet! Vad könstigt vi beteér oss, varför?
Kommentarer
Trackback
