Klara Åhlström

Åh, vad skönt. Halva jobb-helgen är nu avklarad. Sitter hemma och väntar på mitt golfprofs som är ute och övar. Jag lever i nån sorts dimma. Känns som jag hattar fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan, glädje och gråt. Men det är en fas jag går igenom och som jag komer få genomlida ett bra tag framöver. Nu är det bara en vecka prick till väskorna ska vara färdigpackade, biljetterna ska vara utskrivna och passen ska vara nära till hands. Om en vecka drar jag och min Erik till Turkiet och njuter av sol och bad, men framförallt av varandras närvaro. behöver kanske inte tala om att jag längtar. Det blir semester när vi behöver det som bäst.

Något mer jag behöver just nu är goda vänner. Tur att jag funnit just dem. Vissa kan man mer eller mindre säga att jag tappat denna sommar, av någon underlig andledning. Det är en evinnerlig tur att jag har dem som består, i alla väder. Tack för det.

Helst av allt skulle jag just nu vilja gräva min egen grav, krypa ner, gråta, skrika och sen bli övergrävd. Men det tänker jag inte göra...

So long fuckers!